Viltlunch hemma hos Per Morberg

"Köp mat för fyra personer. Jag ska laga vildsvinsfräs. Jag brukar inte bjuda journalister på lunch, men i dag ska jag göra ett undantag. Har du förresten läst mina tre böcker", frågar Per Morberg när vi pratar i telefon inför planering av intervjun.

Fakta

Namn: Per Morberg

Född: 1960

Familj: Frun Inese och fyra döttrar.

Aktuell (2011): Med ytterligare en bok och tv-programmet Matresan i höst. Per Morberg har också tillsammans med modeföretaget Sundown Covey skapat en kollektion jaktkäder. Kläderna är handsydda i engelska tyger i Savile Row-stil.


Jag och en fotograf är på väg ut till Per Morbergs sommartorp i Södermanland. Det är strålande väder och en perfekt dag för matlagning utomhus. Ändå är jag nervös. Det brukar jag inte vara inför intervjuer. Men jägaren, kocken, skådespelaren och entreprenören Per Morberg har en pondus och en integritet som känns svår att förbereda sig för.

Samtidigt som vår hyrbil rullar in på Morbergs tomt kommer han i full fart åkande på sin fyrhjuling som han snabbt och vant parkerar utanför det nyrenoverade 1700-talstorpet.

Vi hälsar och jag räcker över påsen med matvaror. Per lyfter upp förpackningen med benfri vildsvinskarré, dinglar den fram och tillbaka, synar mig uppifrån och ner tre gånger och utbrister sedan:

– En liten bit kattmat. Men kära lilla vän hur tänkte du här? Detta är ju ingenting!

– Men du sa ju till fyra personer och detta är 500 gram enligt receptet, säger jag osäkert.

– Men skit i receptet, säger Per, samtidigt som han släpper kassen i marken, suckar tungt, vänder sig bort och spanar ut över vyn mot sjön och bryggan med bastustuga. Efter en lång minuts tystnad greppar han kassen, slänger upp den på trehjulingens flak, svingar sig upp i förarstolen, gör en häftig sväng och kör ner till grillplatsen femtio meter bort. Jag lommar efter. Fullt övertygad om att en sämre start på ett möte med herr Morberg inte existerar. Väl nere vid Pers hemmamurade, skräddarsydda utomhuskök väntar han och hans fru Inese.

– Nu är det slut på skäll. Vi får göra det bästa av köttsituationen, säger Per glatt.

Han börjar skiva upp köttet i små strimlor. Hela tiden jobbar han vid sitt egendesignade stekbord som är en enorm stekhäll med skärbrädor på sidorna. När Per är klar med köttet tar han sig an potatisskalningen. Samtidigt som han i rasande fart gör potatisarna perfekt skalfria, berättar han om hur idén till ”Morbergs stekhäll” växte fram.

– Det var när jag och min gode vän Jan Lilliesköld bastade som vi kom på tanken om ett specialdesignat stekbord . Och nu sker tillverkningen av det här på gården. Det är ingen massproduktion, för det vill vi inte ha. Vi får många förfrågningar om dagen, mer än vi hinner tillverka. Så vill man ha ett stekbord får man vänta, men det är det värt.

 

Visst har skogen en själ och självklart finns det en spänning med att sitta och filosofera och vänta på ett rådjur.

 

På tal om mat så har du ju gett ut din tredje kok- och upplevelsebok ”Morberg jagar och lagar”, berätta om den.

– Jag ville berätta om hur det känns där ute i skogen, om glädjen, lusten och naturupplevelsen. Med fokus på upplevelse och hjärtklappning, inte på ballistik och torra fakta.

 

Dina tre böcker har sålt i över 350 000 exemplar. Varför tror du folk gillar dem?

– Jag vet faktiskt inte det. Men jag tror att folk gillar mig för att jag alltid är ärlig. Jag försöker inte dölja saker, utan skojar till det istället, folk gillar ju att skratta.

– Det är ju för att du blir så exponerad i ditt tv-program, säger Inese.

– Jaha, ja så kanske det är. I alla fall har ingen kock gjort en sådan här kombinerad kok- och upplevelsebok förut. Den prestationen kräver nämligen en skådespelare, säger Per och lägger ner köttet på den generöst smör- och rapsoljefyllda stekhällen.

– Nej, fan, nu gjorde kocken fel, utbrister han i samma sekund. Potatisen och löken skulle ju i först. Bara att göra om och göra rätt, säger han pillimariskt och byter plats på köttet och potatisen som han sedan skyfflar fram och tillbaka på hällen med en spackelspade.

 Framför allt gillar jag att äta sådant jag jagat själv, det är mycket nyttigare.

Du var ju med i Babel och diskuterade klimatförändringar på grund av köttkonsumtion. Vad är det du gillar med att jaga din egen mat?

– Jag tycker att det är bättre både för oss människor och för djuren att äta vilt och närproducerat. Då har de vilda djuren i alla fall haft det bra ända tills de dör och vi slipper få i oss en massa antibiotika och annat skit som djuren proppas fulla av i djurfabrikerna. Framförallt gillar jag att äta sådant jag jagat själv, det är mycket nyttigare.

 

Vad äter du helst?

– Det vet jag, inflikar Inese snabbt. Pasta med Karljohansvamp.

– Ja, det är gott, instämmer Per. Jag gillar vegetariskt jättemycket. Men även en hängmörad biff eller gös är gott, så länge det är bra råvaror. Jag gillar även vilt men det är lite mer svårlagat än fläsk och nötkött eftersom viltkött är så torrt.

 

I boken beskrivs njutningen med jakten och skogens själ, utveckla gärna det.

– Ja, eller nej. Visst har skogen en själ och självklart finns det en spänning med att sitta och filosofera och vänta på ett rådjur. Men det där behöver man inte prata om, det blir så patetiskt. Det är sådant alla jägare förstår.

Maten är snart klar, kött, lök och potatis fräser på hällen och Per avrundar med att hälla på grädde. Detta först efter att ha frågat Inese, för att försäkra sig om att den inte är gammal. Sedan serverar han samtliga gäster rykande vildsvinsfräs. Dock med en tack-vare-mig övervägande andel lök och potatis.

– Nu ska vi ha vin, utbrister plötsligt Per och håller upp en flaska rött för beskådan.

Sedan korkar han upp den och håller upp vin till samtliga gäster kring bordet.

– Mmm… smakar lent som saft, säger han, tar en stor klunk och ser mycket belåten ut.